För ungefär ett år sedan startade Spotify. NU kunde äntligen skivbranschen andas ut. Detta var det nya sättet för skivbolag och upphovsmän att kunna leverera musik på nätet och folk kunde helt lagligt ta del av den. Och det fina i kråksången var att vi upphovsmän även kunde få in lite pengar.

Spotify är verkligen en otrolig nättjänst. Jag menar vad jag säger, den är fantastisk.
Allt finns där.

Samtidigt som Spotify ligger i sin linda, stämmer skivbolagen skiten ur dem som står bakom och möjliggör den illegala nedtankningen. Pirate Bay skall utplånas och alla upphovsmän kan andas ut där bakom de trygga skivbolagen, som liksom blir våra representanter.
Sedan läggs, med automatik, vår musik ut på den stora frälsaren Spotify. Urskillningslöst hamnar man där och ALLA får tillgång till ALLAS musik.
Och det kostar ingenting, i alla fall om man väljer det där reklamfinansierade upplägget. Och om man inte vill ha reklam så kan man för 99 spänn i månaden på samma sätt få tillgång till ALLAS musik. Det är ju fan bra ju, med tanke på att man pröjsar flera hundra i månaden för att få se film på tv och då får man ju inte ens välja vilken film man vill se.
Hm, tänker jag då. Hur kan det här vara möjligt? Återigen, om någonting verkar för bra för att vara sant, så är det alltid det.

Jag har vid upprepade tillfällen ifrågasatt det här till Sony’s vd, Hasse Breitholtz, som dock hela tiden talat lyriskt om Spotify och vikten av att vara med där.
När jag fick den första avräkningen från Spotify och det visade sig att jag under det första halvåret tjänat lika mycket på sex månader som en halvdan gatumusikant drar in på en dag, ifrågasatte jag igen, men efter ännu en lång diskussion med Hasse Breitholtz, som fortfarande var lika lyrisk, gav jag efter och tänkte att han nog hade rätt. Jag gillar ju trots allt tanken på att man skall kunna ha tillgång till musik på det här sättet. Och så litade jag ju på Hasse Breitholtz.

Döm om min förvåning när jag i dagarna läste i tidningen Resumé att Sony Music förvärvat närmare sex procent av Spotify för den blygsamma summan om 30.000 kronor.
Trettio tusen spänn för sex procent i ett bolag som är värderat till två miljarder. Det var ett bra köp får man säga. Och då undrar man ju lite försiktigt hur Sony, med Hasse Breitholtz i spetsen, har kunnat göra en sådan kanonaffär? Jag menar, de där killarna som drog igång Spotify verkar ju inte vara några dumskallar.
Svaret är att Sony har reat ut sina upphovsmän. Slumpat bort all musik, inklusive min.

Sony Music, som alltså är en av dem som varit med och stämt skiten ur Pirate Bay, agerar nu på precis samma sätt som Pirate Bay, med den lilla skillnaden att Sony har försökt mörka det.

Och en sak är säker. Jag blir hellre våldtagen av Pirate Bay än rövknullad av Hasse Breitholtz och Sony Music och kommer därför att lyfta alla mina låtar från Spotify i väntan på en hederlig nättjänst.